Planen att skaffa hund har alltid funnits där. Jag har redan sparat ihop ca 7000 kr för att kunna skaffa valp nu till sommaren. Jag läser i böcker, ställer frågor, sparar pengar och suger åt mig allt som kan tänkas behövas innan ett nytt liv kommer hem till mig. Men nu har jag fått den där jobbiga känslan. Känslan som säger att man ska vänta. 

Skaffar jag valp nu är det densamma som att skaffa barn. Hejdå till att någonsin få åka utomland, eller ens åka söderut. Hejdå till alla sömnlösa nätter på en strand med en öl i handen. Hejdå till friheten. Att skaffa valp är som att skaffa barn. Man kan ju fan inte göra någonting. Är det så jag vill ha det?

Usch! Känner mig så förvirrad. För jag vill ju skaffa en valp. Att vänta ännu ett år känns hemskt. Men jag är livrädd för detta bestlut ändå. Fy fan.